"Den berömda brittiska designern Lee Alexander McQueen hittades död i
torsdagsmorse. Han tog sitt liv, rapporterar bland andra dailymail.com.
Alexander McQueen blev fyra gånger utnämnd till årets designer i Storbritannien.
40-åringen tog livet av sig bara tre år efter att hans nära vän Isabella Blow,
som även hjälpte fram Alexander McQueen i karriären, begått självmord genom en
överdos. Han gjorde sig ett designernamn på 90-talet. Hans kläder bars bland
annat av Madonna, Lady Gaga, Naomi Campbell och prins Charles från
England..."
(aftonbladet)
Man kan inte låta bli att tänka tillbaka på den trista dag då Gianni Versaces liv fick ett abrupt slut.
Parallellerna?
Ett homosexrelaterat mord i ena fallet versus ett depressionsrelaterat självmord i andra?
Fallet är inte om homosexualitet faktiskt. Min tanke är att det egentligen inte spelar någon roll om McQueen var homo eller hetero, vissa säger det ena, andra påstår det andra. Jag vet inte, och det spelar ingen roll. Inte viktigt.
Viktigt är att han levde och verkade i den miljö där homosexualitet betraktas som något normalt, naturligt och t o m positivt för den konstnärliga inspirationen, karriären, självbilden o s v. Allt upp och ner, alltså. Modevärlden är homovärldens starkaste fäste, det vet vi ju.
Och det är den världen, det livet som jag tycker dödade Alexander McQueen, eller åtminstone inte kunde rädda honom (inte brydde sig om att rädda) när hans vän dött och mamma dött och han blev extra utsatt för självdestruktiva tankar.
Han dog av livet.
Trist.
En miljö där homosexualitet ses som okej är farlig, särskilt för mentalt osäkra individer, det är slutsatsen.
Nyckelord: homosexualitet, rfsl, homofobi, debatt, information, sex, samhälle, fashion, heteronormen, transsexualism, forskning, homolobbyn, politik, vetenskap, könssjukdomar, analsex, familj, trender, självmord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar