Förste ex-gay i riksdagen någonsin?

Partiet har frågat mig om vad jag skulle tycka om de förde in mitt namn på valsedeln till det kommande riksdagsvalet, believe it or not.

Min första spontana reaktion var, som väntat, bara "Vaaa?? Skämtar ni eller??"

Jag menar, är frågan hypo-hypotetisk? Jag sitter ju ganska långt från partiledningen, är inte med i några tunga utskott eller nånting, och deltar inte i några betydelsefulla arbetsgrupper. Därav förvåningen och undran.
Nej, säger Marit, frågan är legit och "väldigt seriöst menad", hennes favorituttryck. Topparna säger sig vara mäkta imponerade av mitt engagemang på kommunnivån och att jag får saker gjorda, och så är det mest klassiska av alla argument - partiets riksdagsgrupp behöver nytt blod..
Okej, sedlarna är långt ifrån tryckta än, men Marit menar att chansen är 50-50 att mitt namn dyker upp där någonstans i mitten.

Jag har inte gett mitt svar än. Inte bestämt mig. Uppriktigt sagt, vet inte vad jag ska svara. Är det bra att sitta i riksdagen, nån som vet? Långt att pendla från min kranskommunidyll..

Om jag svarar ja, och om de i toppen verkligen bestämmer sig för mitt namn på sedlarna, och om partiet går fram och tar åter mången plats i riksdagen... om, om, om... massa "om", men om det blir av så kommer jag kanske att vara DEN FÖRSTE EX-GAY I SVENSK RIKSDAG GENOM TIDERNA.
Svindlande tanke...

Fast jag är inte ex-gay ännu, inte till hundra. Min terapibehandling pågår fortfarande. men kanske till valet, vad vet jag..

Dessutom tror jag att jag nog kommer att avstå. Känner inte för storpolitiken... Riksdagen drar uppmärksamheten från de lokala frågorna. Fokus bort från rötterna. Inte bra.