Svenska homorörelsen gräver sin egen grav

Jag vet, det är fult att vara skadeglad, men det som händer i dagarna bekräftar det jag sagt hela tiden: Homorörelsen gräver sin egen grav.
Snart förklarar jag vad jag menar med det, och varför just nu, men först...

För det första vill jag be om ursäkt för mitt slappa bloggande under sommaren. Det är varmt och skönt ute, känns nästan som ett brott mot naturens lagar att sitta vid skärmen och blogga. Det förblir lika slappt fram till mitten av augusti tror jag.
Dessutom är det så att mitt terapiprogram närmar sig sitt slut. Snart är jag en riktig fullblodig hetero (wow!), och som ett av många steg på vägen till normalt naturligt leverne så undergår jag nu något som heter raggträning. Skratta inte - det är skitviktigt. Jag går en kurs där man lär sig att ragga tjejer. Jag som varit bög hela livet och raggat killar måste nu lära om mig om jag nu vill fungera 100% som heterokille. Att ragga på tjejer är ju inte samma sak som att ragga på bögkillar. Tjejer funkar annorlunda ser jag. Så nu är jag upptagen med den kursen. Sanslöst kul. Bra att det ingår i programmet. Lovar att skriva ett inlägg om den under hösten, och om resultaten :-)

För det andra vill jag återigen be om ursäkt för eventuella stav- och stilfel i mina inlägg. Jag hade faktiskt "knappt godkänt" i svenska i skolan. Vi hade dessutom 60% invandrare i klassen, lärarna bedömde mina kunskaper i svenska i jämförelse med de andra, så även när jag, en svensk, gjorde grova fel tyckte de att jag var ett språkgeni. Beklagligt men vad ska man göra som elev? Man inser liksom inte allvaret förrän det är för sent. Sedan dess har jag gjort mycket för att förbättra mitt skrivande men det förekommer felstavningar och stildebiliteter ändå, ber om ursäkt för dem.

Och nu till dagens tema.
Homorörelsen gräver sin egen grav och kommer att gå undan av sin egen kraft. Jag tänker sådana sköna tankar nu när jag för femtioelfte gången bevittnar HUR homoaktivister bemöter sina opponenter i debatt. (Ja, jag vet, det finns försvinnande lite hbt-debatt i Sverige, det är ju enbart RFSL och organisationens propagandister som får uttala sig i medier. Kära läsare, när var det sist du såg en RFSL-kritisk artikel i media? Just det.)
Men okej, låt oss för en stund inbilla oss att det finns hbt-debatt i Sverige. Hur debatterar homorörelsens och homolobbyns anhängare?

Jag har redan skrivit om det faktiskt. Homorörelsens debatttaktik kännetecknas av att de aldrig aldrig någonsin argumenterar i sak. I stället angriper de opponentens person, försöker undergräva dennes trovärdighet och satsar hårt på härskartekniker: förtiga, osynliggöra, förlöjliga, hota, undanhålla information, o s v.

Jag hoppade in med ett kort föredrag i Visby nyligen, om sterilisering av transsexuella. En åhörare frågade mig om jag får debattera med homolobbyn ofta. Jag hänvisade till denna min blogg och sa att den är ganska representativ för allt vad debatt heter. Bra att studera hur mina motståndare debatterar, hur ofta, hur sakligt, undertonerna och allt.
De debatterar aldrig i sak. De vet att de kommer att förlora varje diskussion. De har ju inte mycket att komma med förutom populistiskt snack om kärlek och likavärde. Inget som är förankrat i det naturliga, de biologiska basbegreppen. De skyr därför allt vad rättvis vetenskaplig faktabaserad debatt heter.
Vi minns Lukas Romson som tyckte att transsexualitet var friskt (!) och gav sig på mig för att jag med fakta i hand påvisat att så icke var fallet. Hans "debatterande" gick ut på att han angrep min person, med fula ord, insinuationer och allt. Försvann med svansen mellan benen så snart en av mina läsare i en välformulerad kommentar påpekade att transsexualitet faktiskt fortfarande var en mental störning enligt WHO, svenska hälsomyndigheter och all vetenskap som finns. Sprang från sanningen som hyena från lägerelden.
Vi minns Immanuel "trollhare" Brändemo som åtminstone försökte ge sken av att han debatterade sakligt. Fasaden föll så snart jag tog initiativet och ställde honom (henne?) mot väggen med ett par tre välplacerade motfrågor. Samma sak, svansen mellan benen och tillbaka in i sina homofantasiers mörka djungel.
Resten av de som kommer till denna blogg för att argumentera mot mig är anonyma oförskämda grova påhoppare, tyvärr.

Varför minns jag det nu plötsligt?
För att jag återigen ser att vissa radikala homoaktivister försöker tysta ner denna blogg genom att försöka utöva press på mig på min arbetsplats, antasta mina nära och kära, och trakassera de modiga läsare som öppet valt denna blogg som favorit.
Min chef berättar att det ringer folk till kommunen och frågar efter Andreas, och av efternamnet vet de bara att det börjar med T. Lika kul som det är obehagligt. Det har hänt 8 gånger på tre månader, två gånger bara igår. Någon kollar med personalavdelningen också och söker på mig i kommunens interna databas. Som tur har både min chef och vår personalare samma inställning till homosexualitet som jag. Ingen har anledning att spela homotrakasserarna i händerna. Alla säkerhetsåtgärder fungerar som de skall. Men obehagligt är det ändå.
Förresten, alla i kommunstyrelsen vet var jag står i hbtq-frågor. Det är precis därför som jag hamnat på min ansvarsfulla post - för att folk vet att jag står stenhårt på det jag tror och arbetar stentufft utifrån mina övertygelser. Viker inte.

Ja, homolobbyn är sig lik.
Inget nytt under solen.

Nyckelord:
homosexualitet, lesbiska, homofobi, debatt, information, sex, samhälle, rfsl, hetero, pride, transsexuella, homolobby, politik, vetenskap, gaylobby, analsex, värderingar, qx, homoäktenskap, homosexuella, könsidentitet, bögar