Höll föredrag på ABF i helgen och fick frågan vad jag anser om mobbning av homosexuella, alltså i ljuset av den 14-årige James självmord i USA som Huffington Post (och senare även QX) skrivit om.
Här är några tankar.
All mobbning är oacceptabel. All mobbning bör göras något åt, helst omedelbart och aktivt. Mobbning hör inte hemma i ett sunt samhälle.
Den 14-årige James Rodemeyers självmord är homolobbyns fel. Pojken har känt homosexuella böjningar sedan länge och upprepade gånger sökt att åtgärda problemet, så står det i artikeln i Huffington Post, "saught counseling" (märk förresten att QX:s artikel är tyst om det). Men jag antar att alla vuxna omkring honom genast talade om för honom att homosexualitet inte kan åtgärdas och att han borde acceptera sig som han var. Och han sökte kanske svar på nätet och där är ju homolobbyns propaganda överallt som vi vet, allt oliktänkande utskrattas och smutskastas, det räcker bara att googla på "exgay"/"ex-gay" så ser man att det aldrig är exgays själva som kommer till tals, det är bara homoaktivister som talar om hur de hatar exgays och hur de tycker att exgays är löjliga, patetiska o s v.
Så James hittade ingen utväg, ingen lösning. Så i stället för att gå och pröva terapi blev han lämnad åt sig själv, sin homoförvirring och sina mobbare. Och inte ens terapin mot självmordstvångtankar hade han fått gå! Snacka om fullkomlig brist på minsta intresse för människan!
Om han hade fått gå i terapi, om någon brytt sig om att visa vägen i rätt tid, skulle James Rodemeyer säkert inte begått självmord. Skulle repat sig och levt ett lyckligt heteroliv, och ett liv överhuvudtaget.
Skulle stolt kunnat säga: Ja, jag hade problem med hälsan, men tog hand i problemet och är nu frisk. Och vem skulle ha mobbat honom för det??
Nyckelord:
homosexualitet, lesbiska, homofobi, debatt, information, sex, samhälle, rfsl, hetero, sexualitet, mobbning, homolobby, politik, vetenskap, pride, analsex, exgays, qx, ex-gays, homosexuella, könsidentitet, bögar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Alltså nu tycker jag att du skuldbelägger offret här! Slipp att bli mobbad, bara du ändrar dig så kommer andra acceptera dig? Vidrigt!
Terapi för att komma över homosexualitet? Hallå farfar! Homosexualitet är först och främst något biologiskt (överflöd av källor). Det hjälper alltså väldigt ofta inte att ala Freud försöka kåta upp gaykillen på sin mamma i terapisoffan. Det är väldigt ofta medfött och är en sak som sedan födseln hör till människans hjärna, hans/hennes biologiska själ. Ska man "konvertera" en person till heterosexualitet så görs detta bäst med att medicinskt inrikta personen i frågas neurobiologiska sammansättning mot att bli attraherad av motsatta könet. Man kan maskulinisera en feminin man genom att t.ex ge patienten androgena preparat som Anabola Androgena Steroider. Att tillföra de neurobiologiska manliga dragen i allmänhet bör göra personen androgen på alla sätt (bland annat mer attraherad av kvinnor). Medicin används för att behandla samtliga psykiska sjukdomar och störningar och om homosexualitet ska behandlas så skall medicin tillsättas. Btw är jag inte pro behandling av homosexualitet men bara påpekar hur en "störning" eller "sjukdom" behandlas år 2011.
/ Sam
Von Fräähsen,
du får nog läsa igenom inlägget igen, denna gång försök att fatta innehållet! :-)
Anonym "Sam",
Du verkar ha den medeltida åsikten att homosexualitet är psykisk sjukdom. Läs på och upptäck att vetenskap hunnit långt fram sen medeltiden!
Homosexualitet behandlas idag med hjälp av KBT, delvis. KBT är effektiv mot den homosexuella störningens "psykiska" bit, det tvångsmässiga homobegäret. Metodiken är ungefär samma som när man behandlar pedofili eller alkoholism.
Att alkoholism bevisligen inte går att helt och hållet bli av med betyder väl inte att man ska låta bli att behandla, eller hur?
Att leka med hormonhämmande, testosteron och oestrogen-preparat är något helt annat.
Nej homosexualitet är inte en sjukdom. Inte heller en störning som du anser. Varför? För att sexuell upphetsning i sig inte bringar lidande. Det är lite av en självmodsägelse. Det är väl snarare samhällets inställning till homosexuella som gör att självmordsrisken är så hög hos hbt-personer snarare än att man får lust att ta livet av sig när man är upphetsad.
Jag upplyser bara om hur homosexualitet potentiellt skulle kunna behandlas. För jag moraliserar inte - utan spekulerar.
KBT hjälper inte för att få en person byta sexuell läggning. Det är inte ett beprövat medel mot homosexualitet och är inte utformat för att få personer att "byta läggning".
Jag tror mer på den Freudianska skolan i sådana fall. Att försöka få en homosexuell man att bli upphetsad av sin mamma. Särskillt potent borde det vara att onanera till bilder av sin biologiska mor. Det kanske skulle funka till viss del - om vi struntar i att det inte låter särskillt politiskt korrekt. Men vi får komma ihåg att ändring av personers sexuella läggning är inte ordentlig vetenskap (än?).
Men jag är säker på att det går till viss del, att få en homosexuell person att bete sig heterosexuellt - som i ditt fall. Homosexuella kan till exempel ofta ha förmågan till att genomföra samlag med motsatta könet. Garderobsbögar till exempel lyckas ibland upprätthålla en relation till en eventuell fru och uppnå erektion vid samlag.
Jag undrar dock hur minnena av homosexuell upphetsning ex-gays bär på verkar latent. För jag tror inte att människan kan radera sina minnen av upphetsning speciellt lätt. I så fall måste man dissociera kraftigt och då skapas en personlighetssplittring som även kan vara oönskad och leda till diverse psykotiska tillstånd.
Personligen tror jag att vissa kan säkert "byta läggning" på några veckor med eller utan psykiskt lidande. För vissa går det däremot verkligen emot hela deras biologiska sammansättning att bete sig heterosexuellt och då kan det kanske till och med vara farligt att vara tvungen att dissociera så pass kraftigt. Vi är alla olika i vår sammansättning.
Det finns ingen fysisk-psykisk diktomi som du nämnde. Allt vad än människa är, är ett resultat av biokemi. Därför behandlas psykiskt lidande och psykiska svårigheter idag med en artificiell ersättning för en biokemisk brist.
Neuropsykiatriska funktionshinder behandlas ibland med metylfenidat som binder till dopaminerga receptorer. Metylfenidat kompleterar en brist på, eller ett oljämnt flöde av, dopamin.
Borderline personlighetsstörning kan behandlas (minska symptomen) med bensodiazepiner som kompletterar en eventuell brist på GABA-signalsubstanser.
På samma sätt skulle en maskulin biokemisk brist kunna kompleteras med androgena hormoner.
Dock är det inget jag stödjer.
/ Sam
Håller med dig helt Andreas. Om han hade ändrat på sig så hade han inte behövt bli mobbad! Nej. Felet med mobbning ligger INTE i den som är annorlunda. Man får absolut vara annorlunda, såvida det inte skadar någon annan och det ska man inte behöva bli mobbad för.
Du borde ha skrivit ett inlägg om hur dåligt mobbning i sig är istället för att skylla på hur dåligt det kan gå bara för att ingen "ändrade" på killen så att han kunde passa in i ett "lagom-samhälle" eller så att han kan vandra runt på det sätt som andra tycker att han bör i en religiös utopi.
Homosexualitet i sig fick INTE killen att ta livet av sig, det är pga oförmågan hos samhället att acceptera homosexualitet. I Sverige kanske din blogg sticker lite i ögonen hos vissa men i USA är dina åsikter på väldigt många håll mainstream. Så motståndet Jamey fick möta var förmodligen mycket stort. Dina åsikter når fram till ungdomar i USA även om du inte verkar tro det. Homosexualitet är inte PK-stämplat där, du chockerar inte där, du är inte en underdog där etc. Jag har haft en amerikansk homosexuell klasskompis i gymnasiet som "mådde bättre av att byta land", så jag vet.
Homosexualitet är en sexuell läggning. Att vara upphetsad gör inte i sig att man vill ta livet av sig. Det är snarare samhällets fel, mobbarnas fel och alla andra som klassar honom som "sjuk", "störd" eller inte tar honom på allvar för hans läggning.
/ Eric
Eric,
Ja, det är mycket träffsäkert det du skriver om "en religiös utopi".
Samhället i sig är inte friskt när vissa grupper (d v s RFSL m fl) med genuint religiösa (d v s blinda för motargument och motbevis) övertyganden (d v s att homosexualitet inte går att behandla bort) får monopol på allt tyckande i frågan, trots att deras övertyganden redan är motbevisade av empiriska data (d v s genom att det finns exgays). Och då får vi ett gap mellan vetenskaplig verklighet (yes, man kan bota sin homosexualitet) och det man som ung bög tvingas läsa i medier (nej, man kan inte), och sedan är det bäddat för mobbning i samhället.
När allt man som ung gay behöver göra är att gå och bota sig, som många andra redan gjort.
Sam,
KBT hjälper en bra bit på vägen om man vill bota sin homosexualitet eller annan sexuell störning, det är bevisat. Här är en av de klassiska källorna: Huppert & Roth, Treating Obsessive-Compulsive Disorder with Exposure and Response Prevention. The Behavior Analyst Today, 4 (1), 2003.
Det du föreslår med mediciner - har du någon källa på det??
Och sen är det lite underligt. Först skriver du att du inte tycker att homosexualitet är störning, sedan föreslår du benzodiazepin mot just personlighetsstörning. Så innerst inne VET du att homosexualitet är störning, eller hur Sam?*LOL*
Lugnt, du är inte ensam, det är likadant med många. Utåt är man tvungen att låtsas att man är politisk korrekt och tycker som RFSL, vi i Sverige ogillar att framstå som avvikande, men innerst inne är det en helt annan sak...
Hej, jag hittade din blogg precis idag och blev överlycklig när jag insåg att det finns andra ex-gays i Sverige! Jag undrar, vart fick du terapi? Jag sökte efter terapi i Sverige men fann ingenting, utan fick nöja mig med hjälp från hemsidan Narth.com och en underbar bok some heter "Restoring sexual identity", som vänder sig till lesbiska som vill bli av med sina homosexulla känslor. Det är en jättebra bok (även om den ibland är lite väl religiös för min smak) som verkligen öppnade mina ögon och förändrade mitt liv.
Det som hände James Rodemeyer är så otroligt tragiskt. Tänk om det hade funnits någon som hade berättat för honom att förändring var möjligt och gett honom hjälp, kanske han skulle varit vid liv idag. :(
Jag var självmordsbenägen hela min tonårstid och hända tills jag fann hjälp. Känslan när man inser att det finns hjälp till att förändras, även när man inser att det kommer ta tid och ansträngning, är så otroligt befriande och ger en så mycket hopp. Det är så ledsamt att James aldrig fick uppleva det. De som fick honom att tro att förändring inte är möjligt har blod på sina händer.
Rahab,
Var och hur man går terapi beror på flera faktorer, bl a hur pass homo du känner dig, hur mycket "homotvång" du upplever i vardagen, på vilket sätt du anser det skadar ditt liv och vad exakt du vill åstadkomma med terapi. Det finns inga officiella behandlingar i Sverige, tacka RFSL-lobbyn för det. Närmast finns terapi i Tyskland och Baltikum, nu snackar vi medicinvetenskapliga, icke-religiösa behandlingar.
Sen är det fråga om kostnad också. Ingen kommer att finansiera din behandling, det kommer du själv att göra, så du får vara jättesäker på att du verkligen vill satsa på att bli av med homoeländet. Det säger jag för att många är osäkra och innnerst inne inte tror på att man kan få normalt liv tillbaka, då är det ingen ide att börja med terapi, det kan resultera i negativa psykiska biverkningar.
M v h Andreas.
Hej!
Jag är verkligen seriöst intresserad av var du specifikt gått i terapi och om det är så att du vill kan vi ta den diskussionen mer via mail. Har hittills bara hittat terapi med religiös anknytning och så hittade jag din blogg...
Jag har själv haft problem under flera år av självmordstankar på grund av flera problem där min homosexualitet varit starkast bidragande. Liksom du vill jag inte ha hjälp att acceptera min läggning och inte heller beror det på min omgivning. Tidigare har jag haft en stark tveklös hetero sexualitet men sedan har den långsamt dragit åt andra hållet. Nu kommer många att säga att jag har förträngt min igentliga läggning tidigare men det är trots allt svårt att fejka sexuell upphetsning av enbart visuell stimulering...
Kanske beror utveklingen på dåliga erfarenheter eller vanor/nya tankesätt. Vet ej...
Anonym, läs min förra kommentar.
Om du vill veta var just jag gått min behandling så är det så här: min åkommas "tvångsbit" behandlade jag i Sverige, tvång behandlas överhuvudtaget med KBT, men den KBT-läkare som hjälpte mig praktiserar inte längre i Sverige, han har flyttat sin praktik till ett annat land p g a mångårig hård mobbning av honom från homoaktivisternas sida.
All behandling kring potens och den psykologiska biten gick jag i Tyskland. Den finns inte i Sverige.
Skicka en kommentar